and oh these time's are hard, and im going crazy, just stay with me baby

Tjoflöjt. Klockan är 23.52 och jag är inte ett dugg trött. eller lite. ganska. Var ute igår men kom ändå hem hyfsat i tid, runt 2 men blev dessvärre väckt vid 9 imorse och kunde inte somna om så nu är jag övertrött och har massa smet i hjärnan.

Alltså en sak jag är jävligt fascinerad av är folk som gifter sig och håller ihop livet ut. Kan ju vara för att jag inte ens är 21 år fyllda och inte hittat min "true love" än (om dom nu finns?). Men av egna efrarenheter så blir det väldigt lätt att man börjar ta varandra för givet efter ett tag och att man blir väldigt bekväm. Efter det så övergår det lätt till mer vänskap på en djupare nivå. Sen är ju inte jag den som kämpat mest i världen men jag satt inte bara på mitt feta arsle heller och bara såg det hända. Iochförsig så krävs det ju att båda försöker. Men hur fan lyckas folk hålla glöden vid liv i 30 år och mer? Övergår det till att man älskar varandra på ett helt annat sätt, eller lyckas man hitta gnistan lite då och nu?
Summa sumarum: Kan man fortfarande vara kär i någon efter 30 år (inte bara älska denne)?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0