isabella

Igår var jag på bio och på vägen hem på tunnelbanan satt paret. Ni vet, hon lutade huvudet mot hans axel och man bara såg att det var där det skulle ligga, det passade precis in där på axeln. Dom hade varit på någon föreställning och man såg glittret i ögonen när dom pratade med varandra. Precis så man kan vara med den man ska krypa ner i sängen med som så många gånger förut, ligga där bredvid varandra och känna tryggheten. Att här ligger vi tillsammans och vi har alltid varandra.

Jag hade inte haft något emot att vakna upp bredvid någon idag.