the truth, and nothing but the truth

Sådär, nu har jag satt på lite stämningsmusik. Tänkte faktiskt, om det nu fortfarande är någon som läser(?) skriva lite mer ingående istället för att bara blaja och lägga upp bilder, även fast det är kul förstås. Just nu råder någon sinnesförvirring inuti min kola och jag pendlar från tårar till gapskratt utan att ha PMS, detni!

Utanpå - Ja, ytligt värre.. saker är som dom ska, jag håller skenet uppe, jag är ju inte den som är den.
Inuti - Herregud vilket mess. Det är ungefär som en stormvind i mitt huvud just nu, i min kropp i allmänhet egentligen. Ni har kanske inte missat att två av mina bästa vänner är i Australien och ska stanna där ett halvår? Jag vet inte varför detta påverkar mig så mycket, såklart jag saknar dom men jag har fler vänner och dom kommer ju hem igen, jag tror att det beror på avundsjuka faktiskt. Jag önskar lite att jag följde med, fast jag inte vill plugga vidare just nu. Det är där det skiter sig lite. Jag vill så hemskt gärna bort, BORT! så sjukt trött på... nånting, vet inte ens vad, allt?
Jag har aldrig kännt någon större lust att flytta hemifrån, väldigt bekvämt att bo hemma. Har aldrig riktigt längtat "bort" heller, förutom på lite skidsemester i alperna eller kanske en solsemester någonstans. Men efter studenten så bara huxflux fick jag världens längtan, och jag vet inte ens vart. Jag vill bli vuxen, jag vill flytta hemifrån, vill utomlands, vill bort bort bort och lite till. Jag vet inte vart egentligen, eller hur, eller när. Jag har alltid velat vara barn, inte växa upp, inte ta ansvar men nu, jag vill mer än så, jag vill bli en individ, någon särskild, någon som är någon, på mitt egna vis.


"Som om alla stjärnor på himlen skulle skina, alla utom min
Som om alla vindar skulle blåsa milt, utom min stormvind
Den som blåser upp mina känslor till ett stort kaos inuti
Tills allt det normala är en miniatyr av allt det jag ville bli
Trots att drömmar är så höga att dom kan snudda vid skyn
Är det trotsallt bara drömmar, sånt som passerar förbi
Men innerst inne slutar man aldrig att tappa sitt hopp
Om att en dag vakna upp och vara nöjd med dit man nått
"

:av mig

Ja, när jag fått ur mig det så kan jag säga att jag haft en kanondag med melle, 5 av 5 toasts, kononkul! *tummen upp*



Kommentarer
Postat av: andrea

Jag läser alltid din blogg och nu ska jag bli bättre på att kommentera så att du vill skriva oftare, bara för att du skriver så bra! talk soon!

2009-07-18 @ 07:59:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0