isabella

Jag har tidigare skrivit om min kärlek till Lars Winnerbäck, eller ja, till hans musik såklart. Han som skildrar min verklighet med de vackraste ord man kan bilda meningar med. På något magiskt vis får han min själ att glöda och mina ögon att vidgas.
Dock har jag tappat bort honom någonstans på vägen nu ett tag, tills igår. Eftersom han dessutom är en stor inspirationskälla för mig så är det synd att jag "tappar bort" honom ibland. På så vis har min egen inspiration sinat på senare dagar. Men igår somsagt, i all min fundersamhet och känslomässiga bergochdalbana satte jag på Elegi och det var som att mina ögon öppnades på nytt.. texter bara sprutade ur mitt huvud och därför i all lycka över mitt nyfunna flyt så tänkte jag bjuda på den som först kom ut, som en liten tribute till Lasse;

"En vän långväga härifrån är påväg tillbaka
han som stillsamt viskade till mig vem jag ville vara
han som lärt mig om självinsikt
och om vad som verkligen är mitt
för det här inom mig kan ingen ta ifrån mig
något vackrare än vad någon kan föreställa sig
något som har fått mig att lita på den jag är
han som vandrat, vänt om och snart är här  (igen)
så jag tackar dig hjärtligt för vad du gjort
Kanske ett strå i stacken för dig, men för mig något så stort"


Kom och värm oss inatt
Isabella