isabella

Har ni någonsin tänkt på dom som är ensamma? Jag har det, och inte för att jag har värsta mesta kompisar och sådär men jag har ju iallafall så det räcker. Men tänk dom som ingen vill ha, vissa vaknar ensamma, går till skolan ensamma, äter ensamma, åker hem ensamma, somnar ensamma. Det är inget fel med det om det är något som man valt själv, men dom som är ensamma mot sin vilja?  Jag vet att alla människor kanske inte riktigt passar tillsammans men man tycker ju att alla borde ha någon.
Nu vill jag inte säga att jag altid är snäll mot alla, för det är jag inte. Det finns folk jag inte vill äta lunch med och inte vill åka med och då gör jag inte det. Men man kanske ska ägna en liten tanke åt dom som faktiskt inte ha någon kompis, utan att ha valt det själva.

Kanske därför det är så skönt att flytta eller att börja i en ny skola, där ingen har en aning om vem man är, så man kan börja om?

i have no clue!