en drucken poet?
Det fanns en period då jag befann mig i något slags livsskede, jag började väl utvecklas till den person jag är idag. Under den tiden kände jag mig väldigt ensam, förvirrad och osäker, som många andra också känt/känner. Då skrev jag texter i hejdundrande fart, dom i stort sätt bara sprutade ut ur mig. Oftast handlar dom om att drömma om något. Nu kommer dom ibland när jag sitter med gitarren, dom kan komma på 5 min, en helt klar låttext, dikt eller text. Det är en sida hos mig jag uppskattar och som jag aldrig vill ska försvinna. Tänkte faktiskt bjuda på några favoriter, några svenska, några engelska:
Trotsallt bara en dröm
Som om alla stjärnor på himlen skulle skina, alla utom min
Som om alla vindar skulle blåsa milt, utom min stormvind
Den som blåser upp mina känslor till ett stort kaos inuti
Tills allt det normala är en miniatyr av allt det jag ville bli
Trots att drömmar är så höga att dom kan snudda vid skyn
Är det trotsallt bara drömmar, sånt som passerar förbi
Men innerst inne slutar man aldrig att tappa sitt hopp
Om att en dag vakna upp och vara nöjd med dit man nått
My walls of independence
Of all nights, this isnt the same
I cant put my finger on it, but something have changed
I can feel the dark with stars shining so bright on me
Like they want to tell me something, want to show me the wind
It blows my head, realeses me from headache for a while, open my eyes
I can remember that thought, of life inside my box, my box of independence
No one can come inside, sometimes i take a glimt of whats outside
Like this night, when winds blows on me, through my walls of independence.
You arent someone i know, i dont call you by name
Dont think youre worth something, couse i dont put worth in winds
But someday, if only for a moment, ill show you me
If you notice or not i dont know, maybe you dont want to see
Maybe you want to remember me as you thought i was supposed to be
But it dont matter to me, its you decision, its not like i care, anymore
My love for you is another story, now is now, that was before
But whatever i try to tell myself, my walls are about to fall
My walls will fall
Lever för drömmen
Den känslan kommer aldrig tillbaka
Men minnena påminner oss om det vi en gång ville vara
Den tiden då en dag var ett liv, ett liv var lycka
Man levde dag för dag, ganska dumt kan man tycka
Nu ska du bli stor och klok, lyssna på storebror
Han kan livets knep, du ska vandra i hans skor
Ensam där på vägen ska du finna dina svar
Svar på frågorna om vem du en gång var
För friheten blev du berövad på för länge sen
Där instängd i ditt inre lever du för drömmen
Det var några, kanske kommer upp lite fler här då och då. Tanken med bloggen var ju att få blotta min tankar och få respons. Men nu har den gått och blivit mer ytlig, jag orkar inte vara djup varenda dag. Hoppas det är ok.
