isabella

Ja, eftersom det inte ska bli så enformigt + att jag inte har så mycket annat för mig för tillfället så tänkte jag bjuda på en text jag skrivit för ganska länge sedan, men som har kommit att bli lite av en favorit av min små textstycken jag knopar ihop ibland. Vet inte varför, men den ger mig en ganska ärlig känsla. Men tolka den som ni vill.


"När stadens ljus faller och förvandlar den svart
då drömmer jag mig bort till ett annat ljus
när den gråa vardagen blir till den mest sammetslena natt
då drömmer jag om din stämmas mjuka brus
ja när vårt Stockholm är grått som så många gånger
när livets vardag fortsätter tränga sig in
fortsätter vi sjunga på våra sorgsna sånger
och än en gång vaknar jag med önskan att du var min
igen"


Isabella