isabella

En text var längesen, här är en gammal goding jag skrev för nått år sen :)


"Jag kan fortfarande minnas vilken stjärna jag tillägnade dig

Den gav samma helhet till nattens skimrande himmel som du gav till mig

Jag kan också minnas hur din stjärnglans konkurrerade med de tusentals små ljus

Som lös så långt där uppe, så långt bort men ändå så tätt över all mark och alla hus

Hur ditt leende fick mig att smälta och hur jag drömde mig bort i takt med ditt hjärtas mjuka slag

Hur du kunde binda in mig i din värld så underbart att jag knappt klarade mig utan det en enda dag

Men också utan att få glömma, hur du kunde få mig att känna tvivlets mörka makt

Hur du ibland försvann ut ur min existens och hur våra hjärtan inte längre slog i takt

Som att du tagit min värld som ett ark, skrynklat ihop det och låtit det krossas under din fot

Som att du släckt stjärnan jag tillägnat dig utan att jag har haft någonting som kunnat säga emot

Som en motsats, en ros utan all sin glans

Så kändes det när jag en dag vaknade och du inte längre fanns"