kloka ord
Vart tog jag vägen?
Läste nyss igenom min äldsta blogg, alls she said. Hur klok var jag inte då? Orden kändes så mycket mer värda då, inspirationen flödade och varenda sekund var en vägledning mot något vackert. Just nu känns det som jag inte riktigt kan få ner alla mina tankar i ord. Några är inte till för att skrivas ner, inte för allmänheten iallafall. Men jag skulle vilja dela med mig så mycket mer av alla mina åsikter, tankar, funderingar om saker och ting men dom vill inte komma ut. Dom vill inte strukturera sig så att jag kan se något sammanhang eller mening i dom.
Jag är lite ledsen för det. Skapandet har alltid varit en del av mig. Att sitta och skriva ner texter som gör allting så uppenbart. När jag läser igenom dom så vet jag exakt vad det var jag ville få ut. Men nu kommer det inget. Helt tomt. Jag undrar vad det är som har hänt, känner mig lite vilsen utan det. Lite kanske för att gitarren är hemma i Sverige och det är lite svårt att spela på den då.. men det är ingen ursäkt för att orden uteblir. Ge mig skapandet tillbaka tack.
Förutom det måste jag bara berätta att det för ca 10 min sen knackade på dörren här. Ingen vi väntade på så jag gick och öppnade och utanför står en kille ~17 år och frågar om han kan få låna en kopp socker. Haha whaT? Sånt som bara händer i filmer ju. Självklar fick han lite socker och kom tacksamt tillbaka efter 5 min med muggen. Ibland blir man allt bra överraskad.
Isabella
Läste nyss igenom min äldsta blogg, alls she said. Hur klok var jag inte då? Orden kändes så mycket mer värda då, inspirationen flödade och varenda sekund var en vägledning mot något vackert. Just nu känns det som jag inte riktigt kan få ner alla mina tankar i ord. Några är inte till för att skrivas ner, inte för allmänheten iallafall. Men jag skulle vilja dela med mig så mycket mer av alla mina åsikter, tankar, funderingar om saker och ting men dom vill inte komma ut. Dom vill inte strukturera sig så att jag kan se något sammanhang eller mening i dom.
Jag är lite ledsen för det. Skapandet har alltid varit en del av mig. Att sitta och skriva ner texter som gör allting så uppenbart. När jag läser igenom dom så vet jag exakt vad det var jag ville få ut. Men nu kommer det inget. Helt tomt. Jag undrar vad det är som har hänt, känner mig lite vilsen utan det. Lite kanske för att gitarren är hemma i Sverige och det är lite svårt att spela på den då.. men det är ingen ursäkt för att orden uteblir. Ge mig skapandet tillbaka tack.
Förutom det måste jag bara berätta att det för ca 10 min sen knackade på dörren här. Ingen vi väntade på så jag gick och öppnade och utanför står en kille ~17 år och frågar om han kan få låna en kopp socker. Haha whaT? Sånt som bara händer i filmer ju. Självklar fick han lite socker och kom tacksamt tillbaka efter 5 min med muggen. Ibland blir man allt bra överraskad.
Isabella
Kommentarer
Trackback
