isabella

Hittade en text gömd i min mapp här på datorn. Läste den och fick tillbaka känslan som jag hade när jag skrev den. Denna är faktiskt baserad på en riktig upplevelse, om man nu kan säga så. Jag satt på tunnelbanan och fick syn på en man men ögon som vittnade om någon slags historia, och texten bara ploppade upp. En av mina personliga favoriter :) (låter fint när man sjunger den kompat med gitarr dessutom) 


Mötte en livets man på min färd långt ut mot väst
Så storartad med en blick som speglade djup
Som att han varit med från begynnelsen, vårt universums första dag
Varit med om sådan sorg och lycka, vi kan inte tänka oss du och jag

Som att han var dömd att också uppleva den dag då allt tar slut
När vår stjärna släcks och mörkret slukar vårt ljus
Man kunde se i blicken på denna livets man
Att ingen hade upplevt världen så som han