isabella

Jag är nyss hemkommen från "hoodsen 123" dvs. farsta. Jag blir alltid extra, vad ska jag säga?, djuptänkande när jag åker buss på kvällen med musik i öronen.

Denna resa från Gullmars till Årstafältet föll mina tankar i riktningen hur allt blev som det blev(?)
Jag menar med detta inte att det är något negativt men dem flesta förändras ju ganska makabert om man jämför t.ex. när man var 13/14 till 18/19.
Förut var jag en sådan som vill gå på fester, inte missa något, göra saker heela tiden. Satt jag hemma 1 kväll så blev jag så uttråkad så jag trodde jag skulle dö, om inte tala om cellskräck. Jag kände mig helt enkelt instängd om jag bara var hemma.
Nu är det såklart det är kul med fester och att gå ut på krogen när man då har råd med det men jag kan lika gärna tycka att det är mysigt med en middag och film eller bara en myskväll med en kompis.
Jag vet inte om det är till det bättre. Det är väl svårt att avgöra, men ja, förändrats har jag.

Dagens låt;
Sophie Zelmani - Happier Man


If it wasn't the ocean.
Isabella