isabella

Ja, lite kvällssentimeltal sådär. Därför bjuder jag på lite mer poesi alá sockerisa.

Som om alla stjärnor på himlen skulle skina,
alla utom min
Som om alla vindar skulle blåsa milt,
utom min stormvind
Den som blåser upp mina känslor till ett stort kaos inuti
Tills allt det normala är en miniatyr av allt det jag ville bli
Trots att drömmar är så höga att dom kan snudda vid skyn
Är det trotsallt bara drömmar, sådant som passerar förbi
Men innerst inne slutar man aldrig att tappa sitt hopp
Om att en dag sätta sig ner, och vara nöjd med dit man nått



Isabella